Daniel Carlsson från Tangokompaniet berättar sin historia om Camarin
Jag var med i styrelsen och mer eller mindre med på alla aktiviteter som Camarin hade mellan 1994 och 1999. Mitt möte med Gloria och Camarin började för min del med att mina föräldrar och syskon ville lära sig mer tango efter att ha provat lite i Argentina, och köpt några instruktionsvideo några år tidigare. De drog med mig. Min mamma var Glorias tandläkare och på den vägen kopplades jag ihop med Camarin.
De aktiva i Camarin i början var förutom Gloria, Anna Högstedt och Ana Catalan och Åsa. Den ende mannen som redan dansade första gången jag gick på Camarins träningskväll/lektion var en uruguayansk man, vid namn Miguel Gabard. Han slutade dock helt hösten 1994, för att ta upp tangon hos oss på Tangokompaniet i Lund cirka 12 år senare, men då som elev.
Bristen på förare gjorde att det förmodades att jag skulle dansa med alla, och därmed lägga ganska mycket tid på det. Jag såg och antog utmaningen. Det innebar för mig att gå från analytiskt schackspelande till att dansa och uttrycka mig med min kropp. Min tid i Camarin kom att förändra mitt liv.
Tangoshow
I december 1994 hade vi en tangokväll med tangoshow, och där det även fanns inslag av orientalisk dans med levande musik. Till mina shower den kvällen i december 1994 fick jag låna en kritstrecksrandig kostym av Gloria, som var cirka 15 storlekar för stor för mig! Med min hatt på huvudet gick jag ut och kände att jag vet helt inne i det!
Först ut var nog Anna H och Ana C med sin magdans. Det fanns stora inslag av teater, musik och poesi och tangon var en mindre del av kvällen. Gloria hade bestämda uppfattningar om hur det skulle vara och det behövdes verkligen i början av tangoutvecklingen i Malmö, eftersom vi andra inte riktigt visste vad vi gjorde. Jag och Jessica framförde en egen koreografi av sådant vi lärt oss i Malmö och av sådant vi plockat upp på en video.
Jag, Anna och Ana framförde ett tangotriangeldrama där jag nog mer såg förvirrad ut än särskilt macho och självsäker. Gloria dansade med den chilenska mannen, som jag glömt namnet på, och Ana dansade med Marcelo från Köpenhamn. Gloria spelade en liten minipjäs med lite poesi om Evitas öde och vi lyssnade på musik med Amerise, El Aleman, och Juanjo o Juan Jose Paso. Under föreställningen satt Gloria och ropade… Nej nej.. inte så där… eller bra bra.. eller mer känsla.. eller långsammare.. till oss som var på scen o dansade.
Filmer
Jag har några videoinspelningar från de första åren med Camarin som jag mest sparat för att kunna titta på min egen dans och utveckla den vidare, något som verkligen behövdes de första åren då det fanns så lite tango i regionen. En dag kanske dessa ska publiceras? En tangokväll per halvår med 1 timmes dans och 1 timme show var verkligheten 1994. På den tiden bestod en tangokväll mest av att lyssna på när musikerna spelade, och att se när någon dansa lite samt kanske lyssna på lite poesi och dricka ett glas vin innan kvällen slutade.
Tangon växte
Tangon växte och Tangoteken blev kärnan i verksamheten. De närmaste åren började vi med regelbundna månadsfester som ofta hade upp mot 140 besökare och välbesökta prova på tillfällen. När vi hade våra första fester i Lund på Mejeriet, i samband med Plektrum, hade vi 250 besökare! 1995 började kurserna bli en stor del av verksamheten. 1994 var vi färre än 10 sammanlagt som dansade och två år senare hade antalet mer än 10-dubblats.
Camarin fick kulturbidrag och kunde anordna månadsfester med levande musik varje månad! Ibland kunde man ha osannolika kombinationer av kända tangomusiker på Cafe Barbro. Bandoneonisten Gustavo från Los Cosos de al Lao med Daniel Turano, som spelat med Ruben Juarez och Quique Sinesi, som spelat med Pablo Ziegler, (El Aleman sa att det var en stor ära att få sjunga med de musikerna, och jag kunde se att han verkligen menade det han sa). Jag undrar om någon i publiken visste vad vi hade på scen den kvällen. Jag fattade inte det. 🙂
För min del blev tangon utanför Malmö mer intressant för varje år som gick. Fler och fler började dansa i Lund när vi drev igång tangon där, och tangon i Köpenhamn växte parallellt med den i Malmö. Man kunde åka dit och få ny inspiration.
1995 åkte jag till Buenos Aires. 1996 och 1997 åkte min syster dit och när vi kom tillbaka kunde vi öva med varandra och med de andra dansarna. Det blev mer och mer ett utbyte mellan oss aktiva dansare. Förutom de personer som jag redan träffat 1994 kom fler och fler att bli aktiva i vår tangomiljö antingen med tangodans eller tangomusik. Paul Utter, Marito, Ia Maurin, Laurent, Violeta, Ola, Henrik Ny, Katharina, Klas Thulin, El mudo, El Gato, Daniel Turano, Micke Augustsson och många många fler.
Styrelsemöten 1994-1999
Det är synd att inte våra möten filmades för jag har sällan varit på styrelsemöten där så många har gråtit, varit uppjagade och sedan skrattat om vartannat. Att jag var kvar i flera år kanske beror på att jag tyckte att detta ”sydamerikanska” var lite hemtrevligt. Det tog väldigt mycket energi och tid. I 5 år ägnade jag flera kvällar i veckan åt Camarins tango.
Splittringen och skilsmässan
För varje år växte intresset för att göra olika saker. Att ta hit dansare utifrån och satsa allt mer på själva dansen, och tangon blev mitt och många andras mål. Glorias intresse för teater och hennes vilja att ha detta i fokus inom Camarin innebar att Camarin även fortsatt skulle vara en teaterförening, och de som ville arbeta med tango i kombination med teater fick på det sättet behålla denna plattform. Därmed uppstod behovet av att bilda en tangoförening i Malmö och initiativet togs att bilda Libertango.
Camarins verksamhet efter 1999 var till en början inriktad på månadsfester i tango, kurser och vissa teaterföreställningar, men är idag mer och mer att betrakta som en tangoförening. Fast det låter jag dock hellre andra berätta om eftersom jag inte har varit med i föreningen aktivt sedan dess.
Daniel Carlsson, Tangokompaniet